Under några veckor har Stockholm invaderats av skrålande studenter iklädda sina vita mössor. I Stockholm blir studentfirandet allt mer upphosat för vart år som går . Frågan är nu: är det verkligen så mycket att fira att en person slutat gymnasiet? Ja för personen själv är det naturligtvis stort att vara på väg ut i vuxenlivet. Men är det verkligen något som ska premieras med dyra presenter och stora fester? Det är ju inte direkt någon större prestation att ta sig igenom gymnasiet.

Själv tycker jag att en akademisk examen borde firas med denna pompa och ståt. Min första examen hade vi åtminstonne gemensam avslutning så det var ganska festligt. Sittning kvällen innan sedan brunch på morgonen och gemensamt fackeltåg till lokalen där avslutningen hölls. Eftersom vi var sista kullen på det gamla lärarprogrammet fick vi jätte fina klockor som vi traditionsenligt avslutade högtiden i att ringa ut med. När jag avslutat min andra examen, Ekonomie kandidat, firade jag överhuvudtaget inte. Det gjorde inte E heller när han var klar med sin Civilingenjörs examen. Lite märkligt kan jag tycka så här i efterhand.

Här i Stockholm verkar det finnas en miljard olika gymnasieskolor som alla har avslutning olika dagar. Vi har därför som sagt under flera veckors tid haft dessa störande inslag i vår omgivning. Skrålandet har jag inte så mycket emot. Jag drar lite på smilbanden när de åker förbi och minns hur det var när man själv var i den åldern. Däremot så blir det väldiga problem trafikmässigt som om det inte vore jobbigt nog annars. Pratade med min frisör om detta fenomen i fredags och hon berättade då att  i hennes hemstad tog alla studenten på samma dag och att man då stängde av vissa gator där de kunde fara runt på sina flak eller andra ekipage. Kanske vore något för Stockholm att ta efter. Eller åtminstonne minska ner det till en vecka.

Nåja de kan väl få ha sitt lilla roliga man minns ju själv hur det var :-) Snart väntar vuxenlivet och dess vedermödor.

Nu har tanten gnällt färdigt för idag. Tjingeling!