Vaknade till en gråmulen morgonhimmel och plötsligt känns inte livet lika underbart längre. Tänk vad vädret kan ställa till med för humöret. Det kanske är därför som depression är en vanligt förekommande åkomma i det här landet. Till på köpet så var det strömavbrott så jag och lillan har famlat runt i halvmörker här på morgonkvisten. Jag hoppas att det inte kommer något regn i alla fall. Ska ta en långpromenad fram och tillbaka till sjukhuset idag och har inte den blekaste aning om var vi kan ha något paraply. Det ser dock illavarslande ut när jag tittar ut.

Kollade just på kartan på Eniro och det är i alla fall bara 5 km dit ungefär. Inte allt för långt med andra ord. Synd att vi inte hann få på barnstolen på cykeln igår för då kunde jag ha cyklat. Då hade det gått riktigt fort.