Idag har vi varit på sjukhuset och träffat Ellies läkare. Minuset var att hon inte gått upp i vikt som vi hoppats efter magsjukeepisoden, hon ligger drygt en månad back viktmässigt. Hon borde vägt ca 9,5 kg för att följa sin kurva men hon vägde 9,2 kg. Låter kanske inte så mycket men för Ellie är vartenda gram viktigt så länge som hennes lungblåsor fortfarande nybildas. Det är fortfarande mycket viktigt att undvika att hon får infektioner som dels hindrar hennes viktuppgång (vilket på sikt påverkar hennes framtida hälsa) men också eftersom vissa infektioner är direkt skadliga för henne (om hon t.ex. kräver syrgas=>inflammation på lungorna=försämrad syreupptagningsförmåga). Längdmässigt var det ok, det är ju ett rätt godtyckligt mått eftersom det beror på vem som mäter och dessutom var Ellie inte direkt samarbetsvillig idag. 82 cm lång var hon vilket innebär att hon hoppat ner en halv kurva till -1-kurvan. På huvudomfånget följde hon sin kurva (-1-kurvan) vilket var mycket bra.

Annars var doktorn väldigt nöjd med Ellies utveckling och konstaterade att "hon är som vilken 2-åring som helst". Ellie var dessutom i sitt esse och babblade på som 17 och lekte med stetoskåpet och snodde pennor som vanligt.

Förutom detta fick hon även sina 2 synagissprutor (mot RS, ca 75% skydd) vilket var en pärs. Hon visste precis vad som var på G redan innan vi gått in på rummet så hon gallskrek. De här sprutorna är kända för att göra väldigt ont och ju mer man väger desto större dos krävs. Det är därför hon får 2 sprutor numera. 1 gång i månaden från december till april. Och den här vintern blev det ju dessutom 2 doser svinifluensavaccin så det har varit många sprutor den här vintern. Efteråt fick hon banan, glass och kexchoklad. Det var hon nog ganska nöjd med.